0 Läs mer >>
Hösten börjar snart ge vika för vintern, nätterna är kalla och på morgonen är graderna kring -5. Luften är fräsch och krispig. Ren. Jag andas in och reflekterar över sommaren som varit.
 
Det har varit en fantastisk sommar på alla sätt och vis. Värmen, människorna, cyklingen, löpningen, allt bad. Ja listan kan göras lång. Men jag tänkte dela med mig utav mina topp 5 denna sommar. 
 
Utan någon speciell ordning.
 
1. Baden i Handölsforsen. Klippor att hoppa ifrån, mäktiga vattenfall, små naturliga rutschkanor, mini pooler och fantastiskt klart och rent vatten. Storulvåns bästa badplats? Jajjemen.
 
2. Cyklingen i trakten. Helt galet rolig. Tycker man om att cykla stig och i öppen vacker miljö så är området kring Storulvån riktigt bra.
 
3. Mina fantastiska kollegor. Hur skulle sommaren bli utan Jämtlandsfjällens bästa personal?

Bild tagen från Storulvåns Facebook! Lajka!!
 
3. Att bara kunna dra ut och vara. Inte fundera, utan bara vara.
 
4. Eftermiddagen då jag, Erik, Alva och Molly knatade upp på Getryggen för att sova under stjärnorna. Stort plus att vi fick norrsken också!
 
 
 
5. Att jag fått spendera sommaren på Storulvåns Fjällstation. Utan det hade jag inte haft de fyra sakerna ja nämnde. Väldigt tacksam för att ha spenderat bästa sommaren hitills där!
 

Sommarens topp 5

0 Läs mer >>
Alla har vi nog ett hem. Men jag har ett "Hem-Hem". Platsen som Euskefeurat sjunger om i låten "Det är hit man kommer när man kommer hem".
 
Det är ibland svårt att kanske veta vad som är Hem. 
Det kan vara platsen man växte upp på, platsen på man lever just nu eller någon utav alla de platser emellan.
 
I en tid där jag börjar hitta mitt hem på vägen, i att hela tiden vara i rörelse och se nya platser så känns det väldigt bra att veta var mina rötter är. Och framförallt ha känslan utav "Hem-Hem" när man kommer hit.
 
 
 
 
Kalix, även om jag kommer ledsna på dig snart - så är jag hemma!
 
Tidigvinter -12
 Bo och sova i en 940 funkar perfa. Narvik - 12
 
 
 

Hem

0 Läs mer >>
Det har skrivits en väldans massa rapporter om skidåkarna Andreas Fransson och JP Auclair som alldeles nyligt omkom i en lavin på berget San Lorenzo i Aysénregionen i Chile.
 
Detta sätter perspektiv på saker för mig. 
Två människor med en kunskap om berg som är otroligt hög, hur hamnade de i en lavin? 
Vilka beslut togs för att de hamnade i den situationen?
Varför?

Det går att analysera, disktuera och fundera hur mycket som helst runt dessa frågor men det spelar bergen ingen roll. Oavsett hur mycket kunskap vi har så finns alltid risken när vi åker skidor, kör skoter eller klättrar i alpin miljö. Oavsett hur liten den verkar, så finns den alltid där.
 
Nu må Andreas och JP ha åkt väldigt extremt och exponerat, men det hör inte till resonemanget om att bergen inte bryr sig om vem du är, vad du åker eller hur du åker.
 
Små laviner kan ha förödande konsekvenser. Även i Sverige omkommer och skadas folk allvarligt i laviner. I Alperna är Svenskar överrepresenterade i lavinolyckor. 

För att göra det vi älskar och vara i den miljö vi älskar är kunskapen och förståelsen otroligt viktig för att göra det vi gör så säkert som möjligt. Det går aldrig att göra det helt säkert om vi vill forstätta åka istället för att parkera skotern för gott eller hänga skidorna på väggen, men det går att göra det så säkert som möjligt i de rådande förhållandet.
 
Så snälla fjällmänniskor, rör ni er till fjälls under vintertid och gillar att åka skidor, köra skoter, klättra eller liknande så gå en Lavinkurs och köp ett vettigt lavinkit. Kostar inte många kronor och det är en utbildning och utrustning som kan rädda ditt och dina vänners liv. 
 
 
Vill du inte göra det för att det är för dyrt eller annan värdelös ursäkt så gör det för din familj, mig, dina vänner och de personer du åker med den dagen.
 
Att leta efter någon som har hamat i en lavin och saknar tranciever är nog inget någon skriver upp på sin "bucket-list".
Tänk dig då att försöka leta någon i en lavin när du klarade dig oskadd men du inte har utrustning för det.
 
Snopet? Vad ska du berätta för vänner och familj? Att du inte orkade gå en kurs för ca: 5000kr?
Skärp dig!

Vi får hoppas på en bra vinter, med en massa fina åk, turer och vänner att dela dem med!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vädjan till Fjällvänn...

0 Läs mer >>
Jag är tacksam för att jag har det så bra som jag har det.
Jag är tacksam för att jag har en sån underbar och stor familj.
Jag är tacksam för de helt fantastiska människor jag får kalla vänner.
Jag är tacksam för att jag får leva och göra det jag vill.
Jag är tacksam för att ha en fullt fungerande kropp.

Jag är tacksam för livet.
 
Saker har sin tid. Livet är inte alltid rättvist. Alla drabbas utav tråkigheter, upp- och nedgångar och det är något som hör till. Oavsett vem man är eller vad man gör så kan man inte komma undan det.
Det gör inte de något lättare alls, men det är en del i det stora vackra liv vi fått möjligheten att delta i.
 
Lauri, du har blivit en del av de vackra stjärnor som kommer lysa upp våra framtida nätter... Vila i frid kära morbror!

Olet muuttunut yhdeksi taivaan tuhansista kauniista tähdistä jotka tulevat valaisemaan öitämme... Lepää rauhassa rakas setä!
 
 
 
 
 
 

Tacksamhet

0 Läs mer >>
Emma, Calle, Jag
 
Min, Emma och Calles tur som vi gjorde den 8/8 - 11/8 2010 mellan Björkliden och Riksgränsen.
 
Just denna bild togs precis innan vi skulle pausa för att njuta en del utav utsikten från en mindre klippavsats i närheten. Det var en go' och gla' Norrman som hurtigt var ute och gick som erbjöd sig att ta bilden åt oss. När vi väl satt oss ner så kom han och berättade en massa historier om vandringar "på andra sidan sjön".

Otroligt härlig upplevelse hela denna vandring, och har man begränsat antal dagar är just denna sträcka en fin tur!

IV: En bild och dess ...

0 Läs mer >>
Sommaren 2013.
 
Hela denna dag började med att jag och Calle var och klättrade på Falkberget i Kalix. Väl där träffade vi på ett par som båda jobbade uppe på Låktatjåkkastationen, men en ledig vecka spenderades resandes i bilen med klätterutrustningen med. 
De undrade var det skulle finnas en fin plats att parkera bilen, kanske bada och grilla på. Jag, Calle och Tobbe hade tidigare bestämt att vi samma eftermiddag/kväll skulle till bjumis och slänga upp slacklinen på stranden, grilla burgare och bara ha det gott, så jag gav dem instruktioner om hur de hitta dit och sa att vi skulle ses till kvällen.
 
När vi kom dit, stod deras pickis med husbilstillsats på parkeringen och det blev en fantastisk kväll med mycket skratt, slackline, bad, grillat och en vacker solnedgång som Tobbe verkligen tar till sig.

III: En bild och dess...

0 Läs mer >>
 
Vintern/årsskiftet 2011-12 spenderade jag drygt 3 månader på Teneriffa med bland annat dykning. Men det som gjorde hela vistelsen där för mig var när två utav mina riktigt goda vänner Jesaias (vänster) och Simpan (höger) bestämde sig för att komma och hälsa på en sväng.

Våran plan var att ha kul, åka longboard och surfa. Och allt det gjorde vi.
 
Denna bild togs dagen efter vi hoppade på bussen för att åka mot "Mascadalen" där vi fått nys om att en massa serpentinvägar slingrade sig nerför bergen och ner mot havet. Bussen tog ett X antal timmar trots den korta sträckan, och vi fick lov att sova i en buske under en stjärnklar himmel med en massa bergsgetter med klockhalsband som plingade på hela natten.
 
Men som ni kan se nere till vänster i bilden var inte asfalten speciellt bra för att åka longboard på, så det att sakta men säkert röra sig tillbaka mot lägenheten jag hade.. Men KUL var det!

II: En bild och dess ...

0 Läs mer >>
 
En tidig morgon i Repovesi National Park, Finland.
 
Vi var här för en tid under våran "klätterspec" i höstas. Riktigt vacker plats.
Tälten slogs upp på en udde 2km bort från klippan, och med den turen vi hade med vädret så klev man upp tidigt kunde man njuta utav dimman som sakta gled över sjön - Varje morgon. 
 
Kvalité? - Javisst!

En bild och dess hist...

0 Läs mer >>
09.30 öppnar backarna och 10.00 börjar vi skolan. Vad passar bättre än att vara ute just innan liftarna vrids igång för att åka upp helt ensam i backen och bara njuta utav utsikten, solen, den bitande kylan och åkningen ner till liften för att upprepa detta fram tills vi börjar?
 
 
 
 
 

Ruka 29 januari

0 Läs mer >>
Äntligen är det dags att dra iväg igen. 
Det är något speciellt med att alltid vara på vift, och jag trivs bra med att röra mig runt från plats till plats för att göra de saker jag verkligen uppskattar. Det passar mig klockrent!
 
Ruka alltså. Imorgon 0700 rullar folkabussarna norrut!
Vi kommer att vara två veckor i Ruka där våran egen åkning kommer stå i fokus första veckan, och för att göra det lite mer intressant är det så att vi måste byta diciplin, så jag kommer att åka bräda, vilket lär bli schyst.
Andra veckan så kommer det upp gymnasielever samt elever från språklinjen här på skolan och ska lära sig åka alpint,telis eller bräda och det är vi som kommer att hålla i det hela. Kan nog bli riktigt kul!
 
Ett favoritcitat ur boken "Into the wild": 
 
The very basic core of a man's living spirit is his passion for adventure. The joy of life comes from our encounters with new experiences and hence there is no greater joy than to have an endlessly changing horizon, for each day to have a new and different sun.” 
― Christopher McCandless
 
 
 

Ruka

0 Läs mer >>
Två veckor utav Oktober spenderades i Kroatien klängades och klättrandes på fina granitväggar. Roligt värre!
Här är en 4 minuters summering utav resan:
 

Klättertrippen 2013

0 Läs mer >>
..... väntar aldrig för länge" sägs det ju.
 
Kommer att börja skriva mer här igen, slänga upp länkar på det jag finner inspirerande, bilder, filmer osv!
 
 

"Den som väntar på nå...

0 Läs mer >>
Keikkan var bra. Inte alls som jag hade förväntat mig, men de slog verkligen mina förväntningar på alla plan. 
Nästan 4 dygn utan ordentligt med mat eller sömn, med ömmade fötter och andra små skader så var alla ändå glada när vi var i mål.
 
Nu har jag precis packad in väskan i bilen igen. Imorgon åker vi iväg på våran sista tur. Någonstans i östra Finland riktigt nära gränsen.. Men vad vi ska göra vet vi inte än, vi har bara hålltider att gå efter.
Men jag förväntar mig god mat, mysigt base camp liv och härliga stunder under sista tiden tillsammans. 

Återhämtad och färdig...

0 Läs mer >>
Denna tankeställare lyfter Annelie Pompe fram. Jag tycker det är en väldigt bra tankeställare för kan tänka mig att många hajar till och inser hur mycket de skulle vilja göra som de kanske inte gör just nu.
 
Tänk er själva om ni fick veta att ni endast hade ett år kvar att leva.. Vad skulle ni ändra på? Vilka platser skulle ni vilja se? Saker ni skulle vilja göra? Människor ni skulle vilja träffa? Vad skulle ni vilja uppleva? 
 
Det kanske är en extrem tankeställare att man ska dö inom ett år, men det sätter sin situation i perspektiv och man reflekterar över vad som verkligen är viktigt och betyder för en själv.
 
Jag brukar inte tänka på just detta sätt att jag kommer dö inom ett år. Men jag brukar däremot skriva ner de saker jag verkligen vill göra, se och uppleva. 
Men framför allt så försöker jag att inte sätta mig själv i en sådan situation så jag behöver tänka på att förändra min syn på hur jag har det nu. Jag vill leva glad, må bra och göra så mycket som möjligt av den tid jag har.
 
- Kan vi leva fullt ut om vi är rädda för att dö? 

Bara ett år kvar att ...

0 Läs mer >>
Nu på söndag är det dags för oss att åka iväg på våran näst sista tur för detta läsår, nämligen "Keikkan".
Vi har fått minimalt med info inför denna tur, endast vilken utrustning vi behöver för turen, matbudgeten på 12 Euro (dvs 103 Kr) samt vilken följeslagare vi ska ha under veckan. 
Kommer bli mycket intressant att se vad de har planerat för oss då den avslutande meningen på pappret vi fick lyder: "Välkommen till några dygns övning i äventyrsfostran!" 

Efter Keikkan är slut har vi bara en vecka kvar, och även denna vecka kommer spenderas på någon tur. Den har vi inte ännu fått någon info om men det har varit väldigt många olika typer av "sista turer" genom åren så vet inte riktigt vad vi kan förvänta oss. 
 
Sen mitt i allt är det den 24 maj och första läsåret är slut. Ser framemot att komma hem till Kalix och spendera sommaren med en härliga människor, mycket äventyr och långa under solen.
 
 
Första bilden; Kalix sett från strandpromenaden en vinternatt.
Andra bilden; Syster som fotat mottot på min arbets T-shirt från Cypern.
Tredje bilden; Midsommar med ett gäng härliga människor 2011.

Keikka..

0 Läs mer >>
Okej, det har gjorts en massa sen sist jag skrev här. 
Åkte som sagt till Abisko för en 9 dagars tur och kom hem förra veckan på fredag (19/4).
 
Turen var verkligen riktigt härlig. 
Vi åkte från Kronoby tisdagen den 9/4 mot Abisko. Det sedvanliga stoppet vid ABC Tupos innan Oulo och Max stoppet i Hpda avklarades och hälften av resan var gjord. 
Vi hade bestämt oss att börja från Kajsepakte som ligger drygt 21km öst om Abisko.
Väl framme i Kajse var det bara att packa ur bilarna, slå upp tälten intill parkeringen, laga middag, lägga sig i sovsäcken och sova gott inför första dags etappen.
 
10/4 Första dagen var den jobbigaste, inte för att man inte vant sig med att vara ute eller så. Utan för att backen vi var tvungen att gå uppför var brant och bara.. jobbig. Plus om man drog pulka blev ju inte livet lättare, men alla överlevde, vissa mer än andra. Men det var bara att se till den goda sidan, vi var äntligen ovan de tätaste trädgränsen, uppe i fjällen!
 
11/4 Dagen därpå var en förflyttningsdag som flöt på väldigt bra och var nog en av de roligaste dagarna under denna tur. Vi hade "Mailis Äventyrszoo" och fick se renar, ripor och älgar. Solen gassade på ordentligt och de slutade med att jag gick med byxorna uppdragna som shorts och underställströjans ärmar upprullade. Riktigt lungt och skönt dag med mycket skratt, D-vitamin och säkert alldeles för mycket nötter!
Lägret slogs upp i slutet på dalen som går igenom Lapporten, så vi hade de två mäktiga fjällen som bildar porten som bakgrund i en fin solnedgång den kvällen.
 
12/4 Tredje dagen var de äntligen dags för lite toppturande och åkning. Jag, Matilda och David hade ansvar för dagen och skulle även agera guider för tre olika grupper på tre olika turer. 
Våra turer gick riktigt bra och de verkade som alla var nöjda, jag var även nöjd med de val jag gjorde under min tur och hur gruppen mådde under tiden. Soligt, varmt, några piruetter på en frusen sjö och ett härligt åk senare var det bara att gå tillbaka till lägret, laga middag, leka och sedan börja fundera på om man ska sova med strumpor på eller inte.
 
13/4 Fjärde dagen på tur var en förflyttningsdag, och inte genom Lapporten. Utan vi gick till nästa dalgång väster ut där vi fått information om att de är möjligheten för bra snö finns. Detta var en väldigt kort förflyttningsdag och redan vid 13.30 ungefär var vi framme (start 09.00-ish). 
 
14/4 Mitt-i-turen-dagen.Toppturer var inplanerade denna dag, och det var Pontus som ledde gruppen jag var i. Vi visste att det skulle bli en tur med mycket variation. När vi startade så började blåsten gå upp mer och mer samtidigt som snön blev lite vassare och valde sig att terrorisera ansiktet lite. Vi fortsatte att knata på fram till klockan slog lunch.
Därefter var det dags att sätta denna variation i spel.. Skidorna spändes på utsidan av ryggsäcken och vi började gå upp för den steniga delen av ryggen, upp mot sadeln mellan de två topparna för att åka ner på andra sidan.
Det tog sin tid att knata upp i blåsigt väder och skidorna på ryggen när man sjunk igenom då och då. 
Men ju högre upp vi kom och ju längre tiden gick så öppnade sig himlen mer och mer, och väl uppe i sadeln var det vindstilla och blå himmel (om man inte tittade åt de hållet vi kom ifrån). 
Åket ner var helt okej och vi kunde glida nästan 3km innan det var dags att huda på och knata tillbaka till lägret igen. Alla var väldigt nöjda med dagen, trots vädret! Variationen var verkligen guld.
 
15/4 Det var en topptursdag planerad denna dag också, men vädret ville annat. Det blåste på rätt ordentligt och molnen + sikten kring topparna såg ut att vara som i ett mjölkpaket då och då. 
Ledarna för dagen valde att ställa in toppturerna och vi hade istället lite nödbivacks lektioner och vissa gjorde även tranciever testet för Lavin 1;an (klarade det, woho!). Senare hade vi lite mer lavinkunskap genom att göra ett ETC test. Vi gjorde även rutten för de sista 2 dygnen som vi skulle spendera i små grupper, min grupp (jag, Maili & Sebbe) och Davids grupp (David, Trey, Lina) hamnade i samma team och skulle göra en rutt tillbaka till Abisko.
 
16/4 Dagen D. Alla gick åt varsitt håll (nästan) för att sedan mötas upp nere i Abisko. Vi valde en någorlunda direkt rutt. Efter 6,5km averkade kom vi fram till våran första tältplats och klockan var bara 11.30. Så vi tog en 2 timmars lunchpaus där Maili och David försvann upp och åkte ett åk innan vi fortsatte. 
Ju mer vi kom ut ur dalen och upp på platån så blev vinden starkare och vissa vindpustar ville nästan putta omkull en. Vi fortsatte sicksacka oss från snöplätt till snöplätt tills vi kom nedan för trädgränsen där de inte blåste lika mycket och så slog vi läger.
 
17/4 Vi kom inte iväg förän 13.30 ungefär vilket tyder på en gode bra sovmorgon, riktigt skönt tempo och avslappnad förmiddag.
Morgonen började med att krypa in i grannens tält och sjunga ja må hon leva till Lina som fyllde 20 denna dag.
När vi väl kom iväg så hade vi ungefär samma tempo när vi tog oss framåt som när vi packade ihop allt på förmiddagen, det var lugnt och skönt. När vi bara hade någon Km kvar till Abisko och det började regna så slog vi upplägret intill en ensam tall som hade en torr fläck under sig och stod verkligen ut med sin gröna färg i förhållande till att vitt, svart och grått runt i kring oss.
 
18/4 Sista dagen ute. Vi följde helt enkelt skoterleden tills vi kom över till andra sidan järnvägen, insåg att vi var för långt österut och började sedan gå de 2km som var kvar till Abiskos turiststation. Väl där väntade en bastu och en mäktig lunch. 
Så när alla var fräscha, mätta och trötta så var de bara hoppa in i bilarna och köra till Torneå där vi skulle övernatta innan vi fortsatte mot Kronoby dagen därpå. 
Ett middagsstop på Max och en havererad van senare så var vi framme och trötta.
 
19/4 Helt enkelt bara raka vägen till Kronoby för att hänga upp utrustningen på tork och ta det lugnt.
Det var den sista vinterfjällturen för denna säsong med NFL, tackar och bockar för en grym säsong!
 
 
Liiiiiten samling med bilder från turen. Mer finns att se på Facebook!
 
Dagarna efter turen då?
Jo vi har helt enkelt haft det väldigt gott.
Bouldrat, gått på slackline, cyklat mtb i regn, fått kundprojekt att planera och jobba med osv. 
De som väntas just nu är som sagt planering och utförande av kundprojekt, forspaddling, sen har vi en Keikka vilket är en "hemlig" tur är vi får all info angående den 1-2 dagar innan, sedan en sluttur och sen är det bara att tacka och bocka NFL, OA och Kronoby för ett grymt läsår.
Antigen 24e eller 25e landar jag i Kalix igen och stannar över sommaren.
 
 
 
 

Ojdå.. Värre inaktivt...