Jag, Jonathan och David åkte inte tillbaka till Kronoby med (nästan) resten av gänget, utan vi stannade i Kalix för att vila upp, packa om och sedan köra mot Riksgränsen.
Våran plan var att göra det billigt men ändå inte få avsaknad av kvalitén på åkning eller så.
Så vi valde att bo i tält, ha schyst och billig mat samt att skinna upp för bergen för åkningen.
Tältet slog vi upp vid den östra sidan av Kärkevagge dalen. Så vi hade Vassi västerut och Låkta österut.
Dagarna bestod utav turande, varierande väder och bra snö!
Fick äntligen åka berget, Vassitjåkka och åket jag velat åka ända sedan jag var i gränsen för första gången.
I onsdags då vi valde att ta hela Vassi så började det med att Jonathan klev upp först på morgonen, drog på sig all utrustning och gick ut ur tältet med kommentaren: "Äeh, de här ser inte så bra ut.. Ingen bra sikt alls".
Så jag och David tog det lite lugnt med morgon prodecuren med att ta sig ur sovsäcken och få på sig alla kläder.
Men när vi väl kom ut hade det hunnit spricka upp till halv soligt så det var bara att slänga in sig frukosten, packa väskan och börja knata mot berget.
Men när vi väl var framme så slog hela berget igen, sikten var inte på allt för många meter och vi hade även motvind upp.
Vi gick på uppåt ändå och bara gick å gick tills vi bestämde oss för att ta en paus, äta lite och fundera på hur mycket högre upp det är värt att gå i denna sikt.
När vi käkat klart så vart sikten lite bättre och vi valde såklart att fortsätta uppåt och det var nog det bästa beslutet någonsin.
Vi gick på uppåt ändå och bara gick å gick tills vi bestämde oss för att ta en paus, äta lite och fundera på hur mycket högre upp det är värt att gå i denna sikt.
När vi käkat klart så vart sikten lite bättre och vi valde såklart att fortsätta uppåt och det var nog det bästa beslutet någonsin.
Några 100 meter från toppen så började allt spricka upp, och när vi väl var på toppen var det så gott som helt klart och heeelt magiskt. Vi tog det lugnt uppe på toppen och njöt av omgivningen.
Åket ner var inte sämre. Det hade blåst sydvästliga vindar på ett väldigt stabilt lager och vägen ner var en ostsluttning så all snö la sig där.
Ett åk man hinner bli trött i benen både en och två gånger, pjäxdjupt puder och långa svänar.
Den sista branten fick stå för det bästa åket för säsongen hitills.
Faceshot i varje sväng är inget man är med om varje dag.
Nåja, det får summera veckan.
Blir att vara i Kalix under veckan, Kronoby nästa helg och sedan åka upp till Abisko för en 9 dagars tur.
